Att ge upp

Läser en krönika från aftonblaskan. Börjar väldigt bra och gillar krönikörens poäng, tills jag kommer mot slutet och inser att han helt och hållet gett upp. Varför kan inte svenskar dricka måttligt? Varför är vi sämst i världen på lagom-drickandet när vi är lagom-landet? Är det hetsen på oss som gör att svenskar är dåliga på att dricka måttligt? Vi kanske ska avdramatisera alkoholdrickandet? För om vi lyssnar på Martin Ezpeleta så kanske vi ska börja vänja barn och unga till att få smaka lite på vinet till middagen, att få se måttligheten hemma och sen förhoppningsvis håller sig i skinnet i tonåren och framöver.

Ne du Martin och alla ni andra som anser att dricka med måtta inte skadar. Det må kanske inte skada dig personifierat men det skadar vårt gemensamma, vårt samhälle.

Hur svårt kan det vara att förstå konceptet totalkonsumtionsmodellen?   Men det är tråkigt att människor är veka och ger upp. Och i slutändan handlar det ju ändå om MIG, MIG, MIG. Lagom-landet byts ut mot egoist-landet.  Men en fråga jag ställer mig är, hur svårt kan det vara?

Jaja för att lätta upp stämningen lite så kör vi lite party på jobbet!

/Samuel