Stundtals känns det som man är på väg in i en ny era av deppighet och skit, jag vet inte vad jag har att vara deppig över. Ja har ett underbart jobb, precis fått körkort, har ett stadigt sällskap, bland världens finaste och lojala vänner och ska flytta inom lite mer än en månad. Jag tycker det låter som att man borde må fruktansvärt bra över det. Men det är något ändå som ligger och gnager i huvudet. Jag spekulerar och spekulerar över vad det kan bero på och kommer fram till ytterst små förklaringar. En sak är la antaligen att jag är så jävla trött på all skit runt alkohol (förvånade?) jag har på senare tid blivit väldigt radikal när det gäller just alkoholen i överhuvudtaget, det är nästan att jag blir illamående när jag hör och ser folk dricka det. Jag har dock inget emot personer som brukar alkohol. Tjejen ska ut på krogen vilket jag tycker är helt ok, inte för att jag har något att säga till om men jag accepterar hennes intresse lika mycket som hon accpeterar mina men man vet hur folk är på sånna skitställen och önskar minst av allt i hela världen att något ska gå snett eller liknande, kan det vara de som gnager? Ne tror inte det. Just nu känns allt rörigt, men jag har ändå allt under kontroll, hmm mitt fall måste vara väldigt speciellt. Detta är ju självklart inte första gången man känner så här men det brukar gå över realtivt fort och idag valde jag att skriva lite om det. Jag vet att det inte är det mest populära att skriva om men det känns ändå skönt att formulera sina känslor i ord.

Jag ska till Dalarna på Måndag på personalsamling ska bli väldigt kul att träffa sina kollegor vilket man gör typ 4 gånger per år. Det kommer bli as nice! Det som väntar innan dess är ett högstadie disco som en lokalförening arrangerar med lite hjälp av några av oss i UNF.
Do you want to stay alive? Stay Sober!