Det är mycket gnäll och lite verkstad tycker jag oftast. Man har det så dåligt hit och dit, man är besviken över något man igentligen vill förändra men är för lat för att göra något åt, eller så tror man inte på sin egna kraft.

Jag ska med tre länkar för er visa hur en person med en stor vilja kan få med andra och tillsammans med dem göra något som förändrar människors liv väldigt mycket!

Tryck här för att läsa om hur allt startade
Efter att jag fick reda på att dem ville flytta gården så…

Kan du trycka här för att läsa del 2 om hur en gnista blev en låga!
Nu va det igång, kampanjen fick över 400 personer som stötte oss i vår fråga.
Många insändare och andra aktiviteter senare så hände något som gav lön för mödan..

Tillsammans klarade vi det, vi VANN!
Det lönar sig att kämpa för det man tror på, det lönar sig att visa att man inte tar skit från packet som vill strypa allt som har med social utveckling för ungdomar att göra. Tack till alla som hjälpte till!

Det va en av dem höjdpunkterna idag, det har ringt lite journalister och liknande och man har fått lämna komentarer här och där vilket har varit kul.
Sen har vi ordnat med all packning av lastbilarna till turnén så imorgon smäller det på rikigt. Jag ser framemot denna vecka som kommer, visst de innebär mycket arbete men som sakt det lönar sig oftast och jag har otroligt kul med alla andra ungdomar som är med. Man är en del av deras utveckling och det är något som inte alla får vara med om.

Jag ska försöka skriva så gott jag kan om kvällarna när jag nu är på vår turné, drar med mig mitt mobilabredband ut till vår förläggningsplats och om jag orkar ska jag skriva innan jag lägger mig. Nu ska jag varva ner lite, packa mina väskor och sen avnjuta en skön natts sömn..

Man måste nog stanna till och andas ut lite. Bara kliva av i farten och försöka landa så mjukt man kan. Jag har även om de är lite mycket just nu inte känt så mycket pepp inom mig som jag gör nu. Jag ser verkligen framemot att få åka på Sobrio med alla unfare och att få veta hur kul dem kommer att ha det. För när vi hade projektet 2004 och jag var med så va de och är fortfarande något av det bästa jag gjort inom UNF. Dock finns det lite motgångar som att vissa lokaler vi ska vara i aboslut inte är lämpliga och att folk inte har gett 100% i detta även om dem själva förväntar sig detta av en själv. Men jag har bra stöd från ”mitt” folk så att säga så det känns bra också.

Började förövrigt dagen med mitt rutin tränande på gymmet, de kändes gött och jag är mer motiverad nu när jag går upp på morgonen att träna och verkligen kliva upp. Jag försöker att se varje dag som en ny utmaning och att man ska göra så bra ifrån sig som möjligt!

Sen händer det en massa skit i världen just nu som gör en lite deppig också, ta bara det här med Israel Vs Palestina kriget nu, det är hemskt och jag mår så dåligt över att man inte kan hjälpa till. Hur fan kan man bete sig som Israel gör? Och fan för fundamentala Hamas! På torsdag är det en demonstration i Jönköping mot det som händer, platsen tror jag är hoppets torg men tiden har jag lite sämre koll på. Så kan ni det får ni gärna påminna mig om det.

Fick en länk av en kompis till mig om en låt som verkligen är hur bra som helst. Ja bäddar in den lite snyggt här i inlägget så kan ni lyssna på den samtidigt som ni läser om mitt inlägg för det jag skriver är så himla bra:)!

Låten är även tillägnad till Viktoria och Arvid som den 4 juli 2008 i en bilolycka miste livet.

Jag vet inte vart jag ska börja när jag vill skriva om min resa och kursen i tjeckien. Det har varit så mycket som har fått mig att inse att det jag gör på vardagarna gör stor skillnad för den enskilda individen.

Jag börjar väl från början de låter la rimligast. Mina förväntningar för resan va ganska höga och verkade brytas ner när vi i Danmark insåg att båda våra bussar hade gått sönder. Där satt vi ca 80personer och väntade på att bussarna skulle lagas. Ni kan ju tänka er själva hur det är en Lördag kväll nån dag innan Jul med att hitta någon som kan reparera bussarna på plats. Men det löste sig efter ca 7 timmar. Detta gjorde att vi blev ganska försenade enligt tidschemat och folk va ganska förstörda när det gällde mat, törst och sömn. Men jag är förvånad över hur bra tålamod vi hade, visst va det mycket suckar, förbannande och besvikelse, men jublet av oss när vi kunde rulla vidare och ta färjan till Tyskland va enorm!

P.g.a. förseningen, felkörning, felkörning och lite mer felkörning va vi framme ca:18:30 på söndag kväll (vi skulle varit framme 07:00 söndag morgon) när vi fått i oss lite middag och kommit in till våra fina rum på hotellet så började något som denna vecka verkligen har förändrat mig.

Jag kan riktigt inte koppla att denna vecka har gått, det har gått så himla fort och jag ville verkligen inte det, jag ville stanna kvar med alla underbara människor som gjort ett så stort intryck på mig, som fått mig att både skratta och fälla en tår, som fått mig att öppna upp ens känslor och som givit mig så fina komplimanger som jag kommer leva på i en bra tid framöver.

Dagarna gick väldigt fort, förmiddagarna ägnade vi åt att åka bräda och skidor, nybörjare som man är så hade man ju snowboardskola och ja kan väl säga att jag nu kan stå på en bräda, jag kan ramla mig och slå mig hårt och jag kan även göra snygga svängningar lite halvt balanserat!

Jag har verkligen lärt mig väldigt mycket när det gäller kamratstöd och kan nu säga att jag verkligen kommer att försöka jobba med det en del också. Det finns så många där ute som behöver någonstans att komma till och UNF är en sådan plats, sen finns det dem som behöver lite mer stöd och någon att prata med och det ska jag försöka utveckla i Jönköping tillsammans med UNF:aren här.

Eftermiddagarna ägnade vi åt kurspass där det innehåll allt från nätverk, konflikthantering, feedback, lifestory, öppna möten m.m. jag är ordlös (är det ett ord?). Jag vet inte vad jag ska säga i nuläget mer jag måste nog smälta allt, jag saknar allt och alla. Tack för allt, det finns inte ord för hur tacksam jag verkligen är. Just nu längtar jag till vi ses igen!

// S.S

Imorgon tänker jag visa mitt stöd för dem Irakier som blivit utvisade ifrån den Södra delen av svergie!

Imorgon tänkre jag stå där tillsammans med dem under deras hungerstrejk och visa att det fortfarande finns människor som bryr sig!

Imorgon hoppas jag även att du ta mod till dig och kommer till SEB banken i stan kl 12:30!”

Läs mer här–>http://www.jnytt.se/Read__20419.aspx

Nu har jag startat igång en protestkampanj!
Jag hoppas att ni kan sprida det vidare och hjälpa oss!

Stöd kampanjen, klicka på bilden för mer information.